Så nära får ingen gå – Ett år med Kent
Det har gått några år sedan bandet Kent la ner och slutade spela men deras musik finns ju kvar. Något annat som också finns kvar är en dokumentär om bandet som gjordes när de var ett relativt nytt band. I SVT-dokumentären Så nära får ingen gå – ett år med Kent följs bandet Kent under ett helt år mellan år 2000 och år 2001. Det blir inte musik non-stop utan man bjuds som tittare på en inblick i bandets relationer, slitningar och storslagna planer. Bandet Kents medlemmar intervjuas också kontinuerligt under dokumentären under det år när dokumentären utspelar sig. Dokumentärfilmarna följer Kent i hemstaden Eskilstuna, på turné ut i Europa och genom Stockholms värld av musik och studior. Kent spelade även på festivalen Roskilde och Kalas-turnén och det får man sig också en liten glimt av i dokumentären. Bitarna om Roskilde handlar dock en hel del om ett annat bands spelning. Under Pearl Jams spelning på Roskilde, som urartade, inträffade en katastrof.
Men allt börjar med att tittarna följer med bandet till platser där det började, till exempel det ställe där fotografiet till omslaget på Kents första skiva, som släpptes redan 1995, togs. Omslaget till skivan Kent är egentligen inte särskilt speciell men det skiljer sig åt från tidigare skivomslag som varit lite mer abstrakta eller med mer symbolik. Det första
skivomslaget är endast en bild på bandet. Inga hästar, tigrar, flickor med svart lugg eller flygplan.
Kent gjorde skivor i ett raskt tempo under 1990-talet så när dokumentären spelades in hade de redan hunnit med ett antal skivor. Kent, Verkligen, Isola, Hagnesta Hill och B-sidorna hette bandets första skivor innan de tog en liten paus. I början av år 2002 var de tillbaka med besked, buller och bång med skivan Vapen och ammunition som nog inte endast är bandets mest sålda skiva utan kanske en av de mest sålda skivorna i Sverige någonsin. Med tanke på att cd-skivor inte säljs i någon stor utsträckning längre jämfört med förr i tiden lär det kanske förbli så.
Kents medlemmar berättar att i början under de första åren med Kent, under gymnasieåren i Eskilstuna, var en av anledningarna till att bilda ett band att man framstod som lite coolare och häftigare om man kunde leverera repliken “Jag är med i ett band”. I början av Kents karriär hette bandet inte heller Kent utan hade ett annat namn. Vad de hette innan får man lära sig i dokumentären. Joakim Berg har alltid varit Kents frontfigur men låtarna som Kent gjort har ofta varit ett samarbete, och texterna har inte sällan varit relativt kryptiska och svårtolkade. Men undantag finns också förstås.
Den en timme långa dokumentären ger en inblick i ett av Sveriges största rockband.